Estlandsresan den 16 – 21 september 2003.

Estlandsresan har initierats av EU projektet ”Mellan-Skogarna”, som består av nätverksdeltagare ifrån de tre nätverken HÄRJULF, LODJURET och HÄLSINGEFURAN. Alla är verksamma inom region Ljusnan, som i sin tur består av landskapen Hälsingland och Härjedalen. Projektägare är Mellanskog.

Nätverksdeltagare från Härjedalen (nätverket HÄRJULF):
Karin Wallin, Ann-Kristin Byström, Per Persson och Harry Lundgren.

Nätverksdeltagare från Hälsingland (nätverken LODJURET och HÄLSINGEFURAN):
Birgitta och Jan Åke Nordström, Hans Bergkvist, Per Kristofers, Anna Andersson, Lars M Johansson, Thomas Hedin, Peter Lenneby och Sten Olsson.

Med på resan var också  tre inspektor - Chatrine Olsson och Regina Axelsson, Dellarnas skogsbruksområde samt Jonas Olinder, Mellanljusnans skogsbruksområde.

Reseledare var Elle Bruus Svedberg, EBS Baltkontakt.

Bussen avgick 02.30 ifrån Ytterhogdal. Färjan avgick ifrån Kapellskär klockan 09.30
Vi kom fram till Paldiski klockan 19.30 (lokal tid). Vi hade en behaglig sjöresa i soligt väder.
Klockan 22.10 checkade vi in på Koidulapark Hotel i Pärnu.

Reseledare Elle Bruus Svedberg, EBS Baltkontakt.

Onsdag 17 sep.
Vi lämnade hotellet 08.30 och åkte buss (inhyrd på plats) till Vändra. Där träffade vi skogsägaren Andres Hendriksson. Med var även länsjägmästare Ado Seimoja och två representanter ifrån Estlands skogsvårdsstyrelse.
Först tittade vi på ett område som ingick i ett forskningsprojekt mellan Estland och Sverige. Det handlade om skogsplantering på åker med låg produktion. Man hade planterat björk och ask. Det finns cirka 100.000 ha lågproducerade åkrar i Estland.
Det var ettåriga plantor som sattes och de var cirka 30 cm höga när de planterades.
Problem med ask, som behöver äldre skog som skydd.  Projektets tid är beräknat att löpa i 20 år.

Vi besökte sedan Leili Mihkelson på Kobra gård, en   miljömedveten och energisk kvinna i 60- årsåldern. Hon var utsedd till bäste privatskogsägare i Estland 2001. Vill ha mångfald och lämna över en välbevarad skogsfastighet till nästa generation.
Hon har fått tillbaka sina förfäders mark. År 1992 kom en lag som innebar att man kan få tillbaka sina tillgångar, som konfiskerades 1940.
Leili är ägare till fem skogsfastigheter med tillsammans 84 ha skog och ungefär lika mycket åkermark.
Goda skogsrådgivare har hjälpt henne. Estlands skogsägare är ”nya”. Arvet har varit avbrutit i 50 år.
Man måste vara registrerad som företagare för att få driva skogsbruk.
Medelfastigheten (skogsföretaget) är på 10,2 ha.
Det finns två grupper av skogsföretagare i Estland. De privata som fått tillbaka sin skog och de skogsföretagare som köpt upp sin skog.
Man gjorde mycket bra skogsbruksplaner i Estland.
Planerna är rekommendationer till skogsägarna. Viktigast är skogsvårdslagen.
Det finns 7.000 stycken områden med biologisk mångfald i Estland med sammanlagt 20.000 ha. Man kan få stöd för att röja och klippa gräs på ”utägorna” i skogen. Markberedningen kostar cirka 1.500 kr (estniska) per hektar.

Från vänster till höger: Lars M Johansson, Leili Mihkelson,
Pär Kristofers och Elle Bruus Svedberg.

Vid lunchtid åkte vi till Bondgårdsmuseet i Kurgja.
Vi åt lunch och fick möjlighet att köpa olika handarbeten. Efter lunch informerade länsjägmästare Ado Seimoja om skogliga frågor. Vi fick även en rundvisning av Robert Jakobssons hem och ladugård samt sågverk och kvarn. Robert Jakobsson byggde denna mönstergård i slutet av 1800-talet.

Robert Jakobssons bondgård - sågverket och kvarnen.

Julia och Robert Jakobssons första hem. Elle provar hur det skulle
kunna kännas för Julia (150 cm lång) att bära vatten till hushållet.

Fulla av intryck for vi vidare hem till skogsägare Andres Hendrikson.
Han hade en mycket välskött gård med flera olika verksamheter.

Plantskola med olika trädslag. Köper frö för cirka 1.000 EEK/kg. Ett halvt kg ger cirka 50.000 plant. I växthuset fanns gran och lövträd. Planterar i maj. Tar bort plasten i taket i juli för att härda plantan så att den kan klara sig själv. Vattnar lövet varje dag. Granen vattnas i regel varannan dag.Vattnar ifrån älven, inte ifrån brunnen. Vill ha så naturliga förutsättningar som möjligt. Brukar ha björk, tall, gran och ek. Frö till mauserbjörk köps ifrån Finland.

Vi avslutade dagens besök med en trevlig fikastund och överlämnade presenter till värdpar och föreläsare.

Klockan 18.30 startade återresan till Pärnu.

Andres Hendriksons välskötta gård.

I mitten Andres Hendrikson.

Torsdag  18 sep.

Först besökte vi möbelfabriken Oettinger OÜ.
De som startat firman var sex unga snickare. De hade börjat i liten skala i två garage. Fabriken sysselsätter nu 81 personer och säljer allt de tillverkar på export.
Medellönen är cirka 6.000 kr/mån. Estland har bra läge för export till andra länder i Europa.
Arbetsgivaren betalar 53 % i arbetsgivaravgift.

En av våra nätverksdeltagare har tagit fram en produkt som kommer att tillverkas utav det företag som vi nu besökt och fått en rundvandring i.
Faller provleveransen väl ut har företaget just nu en kapacitet på cirka 3.000 enheter i månaden. Det finns även stora möjligheter till andra marknader genom deras kontaktnät och det blir spännande att följa den utvecklingen. Sporrar säkert andra skogsföretagare till kreativitet och nytänkande. Kanske uppstår ett nytt säljbolag eller något liknande ifrån denna resa och projektets nätverk / kontaktytor.

Nästa besök gällde sågverket Forester, där VD Helmut Gösel med två medarbetare tog emot oss. Sågverket har 20 anställda.
Där sågar man björk varav 98 % går på export. Säljer till Sverige, England, Tyskland, Frankrike och Italien.
Hög kvalité är inriktningen och affärsidén. Det är svårare att såga björk än t.ex. barrskog, man vet inte vad som finns där inne i stocken. Har en backup som innebär att dom även kan sälja lägre kvalité. Björksågverk är säsongsinriktade. På våren när björken savar, ingen eller låg produktion.
Köper egen mark med björk, vilket skapar arbete för sina anställda hela året. Har i dagsläget 300 ha egen mark. Tar fram allt virke, det som inte duger som sågad vara blir ved. Har egna anställda som avverkar. Lövskogen avverkas med motorsåg.
Det ger det bästa resultatet. Har testat med maskiner, men det blev inte lika bra.
I dag har man ett nytt synsätt, man räknar med att allt man avverkar skall bli något.
Löv är färskvara och skall sågas direkt. Använder al till mycket, men Litauen har bättre kvalité, så därför importerar man därifrån nu.
De var med rätta stolta över sin anläggning. VD var tidigare byggmästare och de hade byggt hela anläggning själva.

Vår sista aktivitet denna dag var att lämna Pärnu och förflytta oss 110 km till Haapsalu Hotell i Haapsalu. Vi var framme där på kvällen klockan 22.00.

Fredag 19 sep.
Avreste kl 08.00 ifrån Hotellet mot Roosta kustområde. Förutom var duktiga reseledare hade vi till vår hjälp länsjägmästare Koit Latik.
Vi fick veta att det finns många svenska företag i Haapsalu - trä, whisky, sömnadsindustri, turistföretag och turistgårdar bland de vanligaste.
1944 tvingade sovjetmakten många svenskar och estländare att flytta från området.
Marken innehåller kalksten med ett mycket tunt jordlager. Vid solsken blir det mycket torrt och vid även måttligt regn blir det ovanligt blött. Problem att föryngra och lätt att få in röta i granen. Tallen drabbades av älgskador.
Planterar 5.000 plantor/ha. I väst Estland finns cirka 100.000 ha skog. Skogsarealen har ökat från 15 % till 50 % på 50 år. Det finns cirka 20% statliga skogar i väst Estland.
Utav de 80% som är privata skogar, så är det bara hälften av de forna ägarna, som tagit tillbaka sin skog.
Skogsägarna vill inte ha den. Har tagit sin kompensation i stället. Tycker att marken är för lågproducerad. Kostnaden är cirka 6.000 EEK/ha. Dåliga områden kostar cirka 3.000/ha.
Natura 2000 – Skog som växt på tidigare strandsand. Äldsta träden är cirka 250 år. Viktigt vidarebefordra kunskaperna till skogsföretagarna. I dag kan inte SVS hindra markägaren från att avverka. Kan bara vädja och vara rådgivare.
Vi fortsatte vår resa till Västra Kustens Skogsägareförening – strandsvenskarnas mark och skogsområden. Det består av cirka 100 stycken skogsägare varav de flesta är svenskar.
Ett stort problem är vem som skall ta hand om deras skog. Problemet är att ägarna, som inte bor på plats, måste hitta en partner som de litar på. Bertil Stener, Norrskog, var här 1993 för att lära ut hur man bildar skogsägarföreningar. Hittills har två stycken bildats.

Länsjägmästare Koit Latik.

Vi fortsatte sedan till Jaktföretaget Metlin, ägare Hugo Petersson.
Han bedriver jakt och charkuteriverksamhet.
Vi åkte runt och tittade på olika marker och utfodringsanläggningar.
Ett jaktområdes medelstorlek är 10.000 ha. Storvilt kräver 5.000 ha.
Småvilt kräver ingen begränsning. Jakträtten tillhör markägaren.
Estland och Sverige har liknande jaktkultur.
Det allra viktigaste är säkerheten och det absolut svåraste är att veta jägarnas kunskaper.
De lokala jägarna är ungefär 70 stycken. En medelstor jaktgrupp är på ungefär 6 - 10 personer.
Han har många utländska gäster som jagar älg, rådjur och vildsvin.
På senare tid har italienarna sökt sig till Estland för att jaga fågel.
Bästa tiden att jaga vildsvin är vid fullmåne.
”Vildsvinet är för vargen som ett vandrande kylskåp”
En stor kostnad för jaktföretaget är drivmedelskostnaderna.

Vi åt lunch på jaktrestaurangen och där tittade vi också på olika boendeformer, skjutbanor och slaktanläggning.
Efter detta återvände vi till Haapsalu.

I mitten Hugo Petersson, jaktföretaget Metlin.

Lördag 20 sep.
Avresa till Tallinn klockan 09.00.
Det bor ungefär 450.000 personer i Tallinn.
Stadsvandring i gamla stan. Guidningen tog ungefär två timmar.
Avslutade med en gemensam middag.

Färjan VANA TALLINN lämnade Estland klockan 21.00 och vi lade till vid kajen i Kapellskär 08.00 på söndag morgon.

Klockan 13.00 var bussen i Ljusdal.

Vy över Tallin

Middag före avfärd från Tallin och Estland.

Slutord av Lars M Johansson, projektledare för EU-projekt MELLAN-Skogarna.

”ALLA tyckte det var en mycket lärorik och trevlig resa.
Mycket av detta berodde på den fina och väl avvägda planeringen av resan.
Andra faktorer var nyfikenheten på Estland, den glada och humoristiska stämningen i gruppen samt att alla hade (har) en positiv framtoning för att alla skulle (ska) trivas och känna gemenskap.

Jag vill tacka alla nätverksdeltagare för Er delaktighet och engagemang för denna resa.
Ni har under två års tid varit goda företrädare för skogsföretagarna och vår projektägare Mellanskog.

Vill även tacka kontaktinspektorerna för er medverkan som ytterligare sammanför region Ljusnans alla aktörer mot gemensamma mål och visioner.”